Grooming

Vi måste utveckla det förebyggande arbetet mot grooming och sexuella övergrepp via nätet NU

 

 

Grooming

Foto: SVT


Idag väcks åtalet mot den 28-åring i Husby vi berättade om i förra veckan, som misstänks ha genomfört sk ”virtuella våldtäkter” mot 68 personer, de allra flesta barn. Enligt Rikskriminalpolisen är detta det största ärendet som gäller sexuella övergrepp på barn via nätet hittills i Sverige. 

 

Mannen har under falskt namn kontaktat barn och unga via sociala medier, och därefter hotat och tvingat dem till att begå sexuella handlingar på sig själva medan han sett på via webcam. Övergreppen ska ha varit mycket grova.

 

Hittills har 68 barn och unga brottsoffer identifierats, men detta är troligtvis bara toppen på ett isberg. För att förhindra att barn faller offer för dessa övergrepp måste vi arbeta bredare och mer förebyggande med dessa typer av brott. En av de saker som måste prioriteras, utöver en stärkt lagstiftning, är att barn måste få kunskap om vad som kan hända på nätet, hur man ska hantera det och framförallt när det blir ett brott.

 

I det här fallet har många barn inte upplevt sig som offer i situationen, utan sett sig själva som medskyldiga eftersom de känt stor skuld och skam i händelseförloppet. Barns attityder och förhållningssätt gentemot sex och övergrepp är något vi kan arbeta med både i skolan och i hemmet, där information- och kunskapsspridning är otroligt viktigt.

 

Enligt en undersökning ECPAT genomförde i augusti 2013 svarade 29% av barn mellan 15-20 år att en vuxen i familjen pratat med dem om grooming, medan 54% av de vuxna menade att de gjort det. 

 

Där finner vi ett glapp på 25 procentenheter vilket är en tydlig indikation på att arbetet måste utvecklas betydligt så att informationen verkligen når fram till de som behöver den; barnen. 

 

För ett år sedan svarade 17% av Sveriges unga att de själva hade, eller att de kände någon som blivit utsatta för grooming på nätet. Det är en hisnande siffra, och tyvärr finns det ingenting som talar för att den minskar, snarare tvärtom.

 

En översikt av groominglagstiftningen görs just nu och den beräknas vara färdig till sommaren 2015. Vi kan dock inte förlita oss på att en uppdaterad version av lagen är enda sättet att lösa problemet, vi måste starta det förebyggande arbetet mot dessa djupa kränkningar redan idag.

 

Läs mer på DN och SVT.

Barnsexhandel Grooming

Största härvan av sexuella övergrepp via nätet i Sverige någonsin

 

 

Grooming på nätet

Foto: Ewa-Stina Kjellman

Den 1 oktober väcks åtal i landets hittills största härva där en vuxen ska ha tvingat barn till sexuella övergrepp via nätet. En 28-årig man kommer att åtalas efter att ha tvingat 69 barn till att utföra mycket grova sexuella handlingar, medan mannen själv tittade på via Skype. 

 

Totalt ska mannen under lång tid ha bearbetat och begått övergrepp på 69 barn från hela Sverige, alla under 18 år, den yngsta bara 12. Barnen har under hot tvingats att begå sexuella övergrepp på sig själva medan mannen sett på, och i vissa fall har övergreppen varit mycket grova och sadistiska och flera av barnen har fått skador som följd.

 

För att locka till sig barnen har mannen stulit identiteter från pojkar för att flickorna skulle tro att han var i deras egen ålder. Grooming-fallen avlöser varandra idag, identiteter stjäls och unga flickor och pojkar luras in i övergreppssituationer över hela Sverige. Detta är det största fall vi hittills sett, men tillvägagångssättet är inte nytt. Däremot är det mycket oroande.

 

Det finns en överhängande risk att övergrepp som begås via nätet också sprids vidare, vart som helst i världen. Det är hög tid att alla som arbetar med eller för barn utbildas i dessa frågor, så att arbetet mot barnsexhandel kan bli mer effektivt i skolorna, domstolarna, hos polisen och hos andra som kommer i kontakt med utsatta barn.

 

Den här utbildningen borde redan finnas på plats, men att säkra den idag är bättre än imorgon. Nu behövs det faktiska åtgärder.

 

Vad kan jag göra?

Är du själv utsatt på nätet, eller vet du någon annan som är det? Anmäl brottet till polisen eller tipsa ecpathotline.se. Det är oerhört viktigt att berätta om det man ser, även om det bara är en misstanke. Din misstanke kan vara pusselbiten som hjälper till att lösa ett brott.

 

Är du utsatt och vill ha stöd?

Försök att prata med dina föräldrar. Om det inte känns bra så kan du alltid vända dig till Bris eller Tjejjouren för att få råd och stöd.

 

Vad kan jag som vuxen göra?

Läs på. Prata med dina barn. Barnen kommer att fortsätta använda nätet, så var lyhörd och prata med ditt barn om vad som händer på nätet. För mer råd och tips kan du bl.a. läsa polisens lathund om grooming här.  

 

#SopigStraffskala Barnpornografi

Böter för 2700 övergrepp = #sopigstraffskala

 

 

På söndag är det val och senast igår dömdes en man i Skellefteåområdet till böter för barnpornografibrott. Den här domen gäller en man som på sin hårddisk haft 2500 bilder och 200 filmer på sexuella övergrepp på barn. Delar av materialet har han också spridit vidare till andra. 

 

Det är precis det här beteendet som vår film med Joel Kinnaman i kampanjen #sopigstraffskala handlar om och som vi kritiserar. Att det bakom 2500 bilder finns barn som blivit utsatta för övergrepp, och att kränkningen aldrig tar slut eftersom övergreppen sprids vidare och för att ett proportionerligt straff aldrig döms ut.

 

 

Döms man till böter erbjuds normalt sett heller inte vård, något som bör vara prioriterat för dessa personer för att undvika att nya övergrepp begås i framtiden.

 

2700 övergreppsbilder på barn och ingenting händer förutom en bot. En bot som inte hjälper till att få brotten prioriterade hos polisen, som därför troligtvis inte leder till att barnen som blivit utsatta för övergreppen identifieras, resurser läggs av den anledningen inte heller på att hitta personen som begått övergreppen från första början, och hen som konsumerat dem på nytt och spridit dem vidare betalar en liten summa och kan sedan gå tillbaka och låta historien upprepa sig. Det är inte ovanligt, och det är på bekostnad av våra barn.

 

Det är en #sopigstraffskala och de som styr Sverige på måndag måste ta detta på allvar och genomföra en förändring omedelbart.

 

 

Barnsexhandel

HOT NASTY TEEN – en kortfilm om barnsexhandel.

Hot Nasty Teen av Jens AssurHot Nasty Teen av Jens AssurHot Nasty Teen av Jens AssurHot Nasty Teen av Jens AssurHot Nasty Teen av Jens Assur

Hot Nasty Teen av Jens Assur

 

“Det här är en riktigt läcker årgång, 1998″ så börjar Jens Assurs skildring av barnsexhandeln i Sverige idag. Brasse Brännström spelar en familjefar med en mörk hemlighet. Han är precis som den “typiske” förövaren – inte särskilt typisk alls, som vem som helst. Han får kontakt med Alva, som han manipulerar och lurar in i sexhandeln. Han säljer henne. Hon är ett barn och han säljer henne till andra män, hon tvingas från hotell till hotell, precis som så många andra flickor idag.

 

Assur lyckas i Hot Nasty Teen fånga allvaret, sorgen, vemodet, skammen och ilskan. Se filmen på SVT Play senast den 10 oktober 2014.

 

 

Barnsexhandel

Kunskap och vård hade kanske kunnat förhindra övergreppen i Högsby

 

Domen i Högsby-målet

Foto: Janerik Henriksson TT

Idag föll domen. 21-årigen döms till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för ett 60-tal grova sexuella övergrepp på totalt 14 barn som han begått på en förskola i Högsby. Han döms också att betala förhållandevis höga skadestånd till offren, där den högsta summan ligger på 232 000 kronor.

 

Den 21-årige mannen åtalades i början av sommaren på 26 åtalspunkter, varav 25 rör övergrepp mot barn. Barnen har vid tidpunkterna för övergreppen varit mellan 1 – 6 år gamla, övergreppen har i vissa fall också fotograferats och filmats.

 

Bevisningen mot den 21-årige mannen har varit stark. De fotograferade och filmade övergreppen tillsammans med starka vittnesmål, teknisk bevisning och 21-åringens egna erkännande och samarbetsvilja har varit avgörande, och nu döms han alltså till vård.

 

Vad innebär rättspsykiatrisk vård?

Döms man till rättspsykiatrisk vård är straffet inte tidsbestämt. Personen hålls inlåst på anstalt där hen får vård. I det här fallet har domstolen bedömt att det finns risk för återfall i allvarlig brottslighet, därför förenas vården med en särskild utskrivningsprövning. Det innebär att 21-åringen inte kan skrivas ut av läkare på kliniken, utan prövningen måste ske i domstol.

Det står idag inte klart hur lång tid 21-åringen kommer att vårdas, men med de störningar 21-åringen har kommer vårdtiden troligtvis att bli lång. Rättspsykiatrisk vård leder inte sällan till längre vårdtider än vad som skulle blivit fallet om fängelse istället utdömts, vilket är positivt.

 

Kunskap kan förhindra övergrepp

ECPAT har länge verkat för mer kunskap till alla som arbetar med eller för barn. Denna kunskap behövs i alla led, från domare till personal på förskolor. I det här specifika fallet hade kanske kunskap, bättre rutiner och liknande kunnat bidra till att den 21-årige praktikanten avslöjades tidigare så att övergrepp hade kunnat stoppas.

 

Vi menar att:

  • Det är oerhört viktigt att det är obligatoriskt med utbildning om sexuella övergrepp, kommersiell sexuell exploatering av barn och förövar- och offerpsykologi för de som utbildar sig till yrken inom skolan. Denna kunskap måste också följas upp med regelbundna obligatoriska utbildningstillfällen för dessa yrkesgrupper.
  • Det är även viktigt att barn får kunskap om rätten till sin egen kropp och hur de kan, och att de kan, kommunicera sina känslor.
  • Det är viktigt att skapa miljöer och rutiner som så långt det går försvårar möjligheten att förgripa sig på barn. Det kan t.ex. handla om toalettdörrar utan lås och att ny personal inte lämnas ensamma med barn.
  • Det måste finnas en beredskap vid misstanke om brott. Det får aldrig vara så att personal inte agerar för att de inte vet vad de bör göra.

 

Den förebyggande vården måste säkras och byggas ut

För en person som är orolig för sin sexualitet idag är det inte helt lätt att få hjälp. Att man dras sexuellt till ett barn är inte något man delar med sin husläkare, och vi måste därför se till att säkra finansieringen av hjälplinjen PrevenTell. Vi måste också se till så att vårdmöjligheter för de här personerna finns tillgängliga oavsett vart man bor i Sverige, på så sätt kan vi också förhindra att nya övergrepp sker.

 

 

#SopigStraffskala

Ett stort tack! #sopigstraffskala

 

 

Vår kampanj #sopigstraffskala har nått otroligt långt tack vare alla er. Totalt har över en halv miljon människor sett filmerna med Joel och Noomi, de har delats hundratusentals gånger och vi har haft en enorm diskussion och uppslutning i sociala medier. TACK! Det här visar att vi är rörande överens om att vi vill se en förändring, vi vill se en lagstiftning som tar sexualbrott mot barn på allvar. Som man kan läsa på vår kampanjsida är också politikerna överens, Beatrice Ask skrev mitt i kampanjen en debattartikel om att barnen har högsta prioritet och Johan Linander (C) vill ha ny lagstiftning på plats 2016. Nu gäller det bara att politikerna går från ord till handling och faktiskt genomför en förändring.

 

Vi skulle också vilja rikta ett stort tack till alla de som ställt upp och gjort den här kampanjen möjlig. Utan att dessa människor ställt upp pro-bono hade vi inte kunnat få ert stöd, och då hade vi troligtvis inte heller fått politikerna att förstå hur angelägen denna förändring av straffskalan faktiskt är.

Inspelning #sopigstraffskala

Noomi Rapace Inspelning #sopigstraffskala

Så stort tack än en gång till:

Vidory

Producent Alexandra Liljebladh
Redigerare Arvid Rydberg

 

Svenssons reklam:

Copy Tomas Carrfors

AD Filip Lindquist

Projektledare Anna Lennström

Produktionsledare Ewa Staël von Holstein

Designer Perry Gustafsson

Original Jonas Sahlström

 

Frilans
Henrik Gyllenskiöld för regi

Max Thedeby för A-foto 

Mats Ljungberg för B-foto och ljussättning

Anders Dahl för passning och ljussättning

Niklas Aldén för ljudteknik

Victoria Fernandez för kostym

Catherine Dichy för hår och make up

 

Winterviken
för att vi fick låna era lokaler.

Barnsexhandel Barnsexturism

Barn blir till sexslavar genom att buras in i åratal

Channel 4 har gjort ett 8 minuter långt reportage om den nattsvarta vardagen som alltför många barn lever i idag, som alla bör se. 

 

I Mumbais red light district Kamathipura finns det bordeller överallt. Man uppskattar att det idag finns över 20.000 kvinnor och barn i området som utnyttjas i sexhandel. 20.000 personer som blir notoriskt misshandlade och våldtagna, som är vår tids slavar.

 

Efterfrågan styr barnsexhandeln

Channel 4 - Barnsexhandeln i Mumbai

Barnsexhandel Indien 11 år

Sexhandeln i världen styrs av efterfrågan. Så länge det finns en efterfrågan så finns det också pengar att tjäna, vilket är den stora motorn som får handeln att fortsätta. I Mumbai är efterfrågan på små barn dessutom väldigt stor, då myten om att oskulder kan bota sjukdomar som HIV fortfarande lever.

 

De kriminella nätverken som styr sexhandeln i Mumbai vaktar i varje gathörn och på varje våningsplan. Det går inte att ta sig därifrån.

 

I Indien lever uppskattningsvis 50 miljoner människor som slavar, varav den största delen består av kvinnor och barn som tvingats in i sexhandel.

 

Barn buras in 

Barnsexhandel Indien små barn

Barnsexhandel Indien

Barnsexhandel Indien - oskuld

I Mumbais gränder, dit ljuset aldrig når, sitter barn inlåsta i burar ofta inte större än någon kvadratmeter. De hålls inlåsta i månader och i vissa fall till och med år, för att bli så pass nedbrutna att de inte längre ska kunna rymma. Barnen i burarna vet inte om det är natt eller dag, och de blir bara utsläppta för att äta eller för att säljas för sex – bli utsatta för övergrepp.

 

Korruption

Stora delar av den indiska polisen är inte till någon hjälp för de unga offren på Kamathipuras gator. Polisen ser istället sin chans att tjäna extra pengar genom mutor, och den hjälp som borde ha funnits för barnen är därmed borta. För dem finns det inte någon utväg.

 

Läs hela reportaget från Channel 4 här. 

 

 

Tipsa ECPAT Hotline om du misstänker barnsexhandel! Din pusselbit kan vara det som saknas för att polisen ska kunna identifiera ett barn, en förövare eller stoppa övergreppssituationer. Tipsa när du är i utlandet, i Sverige eller på nätet.

 

 

#SopigStraffskala Barnsexhandel

I ett ”tryggare Sverige” måste vi prioritera barnsexhandeln

 

Ett tryggare Sverige Alliansen

En fördjupning av vår debattartikel i gårdagens Expressen

 

Två veckor före valet lanserar Alliansen paketet ”Ett Tryggare Sverige”, där man bland annat vill skärpa straffen för olika vålds- och sexualbrott. Med ett undantag missar man helt den kritik som FN levererat mot Sverige vid ett flertal tillfällen: vår bristande lagstiftning när det gäller sexualbrott mot barn.

 

Bland Alliansens förslag finns en skärpning av straffet för köp av sexuell handling av barn. En bra åtgärd, men den lanserades redan 2013.

 

Utöver köp av sexuell handling av barn finns i Sverige idag böter i straffskalan för flera sexualbrott mot barn. Det är tydliga exempel på brott där påföljden inte motsvarar den allvarliga kränkning som barnet utsätts för. Böter i straffskalan innebär också, som vi påpekat i vår kampanj #sopigstraffskala, att förövarna inte får samma tillgång till vård och brotten inte får tillräcklig prioritet. Det innebär i sin tur att polisen inte får tillräckliga resurser för att utreda dessa brott.

 

I ”Ett Tryggare Sverige” nämner man åtgärder för att anpassa dömda till ett liv efter fängelsetiden. Vård och rehabilitering är viktigt. Ändå missar man att garantera fortsatt finansiering för den nationella hjälplinjen PrevenTell, som är samhällets enda specialiserade resurs för potentiella förövare innan själva brottet är ett faktum. Finansieringen tar slut vid årsskiftet. Hundratals människor som är rädda för att begå sexualbrott har under PrevenTells projekttid tagit kontakt och fått hjälp. Kostnaden för att driva – och utveckla – Preventells verksamhet kostar samtidigt inte mer än samhällets kostnad för en våldtäkt av normalgraden.

 

Beatrice Ask sexualbrott mot barn

 

En satsning på ett tryggare Sverige kan inte på detta sätt utesluta barn, där rättsskyddet idag har allvarliga brister vad gäller barnsexhandel.  Justitieminister Beatrice Ask skrev så sent som för en vecka sedan en debattartikel i Expressen, som en kommentar på vår kampanj. Hon skrev att sexualbrott mot barn är högsta prioritet, och att vi ska ha ett starkt straffrättsligt skydd mot samtliga handlingar som innebär att barn utsätts eller riskerar att utsättas för sexuella övergrepp. Ändå saknas märkligt nog denna prioritet bland förslagen och åtgärderna i ”Ett Tryggare Sverige”.

 

Vill Alliansen verkligen ge arbetet mot barnsexhandel högsta prioritet så behövs fler åtgärder nu.

Anders L Pettersson, generalsekreterare, ECPAT Sverige

 

#SopigStraffskala

Kriminalvården: att verkställa en våldtäktsdom kostar mycket mer än det förebyggande arbetet

Förebygga övergrepp ECPAT

 

ECPATs kampanj #sopigstraffskala har slagit hårt och få har missat den. Ett av ECPATs starkaste argument för att sexualbrott mot barn inte ska kunna dömas till böter, är att ett så lågt straff som böter sällan genererar vård, något som är oerhört viktigt för att förebygga brott. På sopigstraffskala.se har våra riksdagspartier svarat på frågan om förebyggande vård, läs deras svar här.

 

För att få större inblick i hur olika verksamheter kan bidra i arbetet mot sexualbrott mot barn så bad vi Fredrik Dahlin på Kriminalvården att ge sin syn på problemet. Hans text kommer här. 

 

Kriminalvårdens uppgift

Kriminalvårdens uppgift är att verkställa domstolarnas beslut och verka för att minska riskerna för återfall i brott. På mindre byråkratiskt språk betyder det att vi ska se till så att de fängelsestraff som döms ut verkligen genomförs, och göra vad vi kan för att de som dömts inte begår nya brott.

 

Kriminalvården ägnar sig alltså inte åt att stifta lagar, utreda brott eller att döma människor. Vi har alltså ingen åsikt om vilka straffnivåerna ska vara för olika brott, eller hur bevis ska värderas eller annat som hanteras på politisk nivå eller av andra myndigheter. Med detta avsnitt vill vi dock helt enkelt kasta ljus över vad vi faktiskt kan och inte kan göra.

 

Vad Kriminalvården kan förhindra, och inte

Inom Krimnalvården bedrivs behandlingsprogrammet ROS (Relation och Samlevnad) riktat till förövare av sexualbrott. Utvärderingar har visat att det har en viss positiv effekt på att minska risken för återfall i brott. Kriminalvården kan alltså bidra till att minska risken för att sexualbrott upprepas. Den risken är emellertid tämligen låg, jämfört med andra våldsbrott. Istället begås de allra flesta sexualbrott av förövare som inte tidigare är dömda.Detta innebär att förebyggande arbete, prevention, av sexualbrott måste inriktas mot det individer som ännu inte begått något brott.

 

Vad kostar övergreppen?

Att värdera kostnaden för ett övergrepp är naturligtvis mycket svårt. Vilka kostnader ska räknas in; offrens lidande, anhörigas lidande, allmänhetens oro för att övergrepp pågår? Kanske sjukvårdskostnader för offer, vård av förövare och polisens utredningskostnader, listan kan göras mycket lång, men den kommer ändå inte att kunna täcka in det lidande som övergreppen medför.

 

Det som här kan beskrivas är Kriminalvårdens kostnader till följd av sexualbrott, i en tämligen grov uppskattning:

En plats på anstalt kostar ungefär en miljon kronor per år. Kriminalvården har 379 antal platser för sexualbrottslingar vilket bedöms kosta motsvarande antal miljoner per år. Därtill kommer kostnader för klienter i frivård.

Kostnaden för att verkställa ett enda brott kan alltså grovt uppskattas till 1 miljon kronor per utdömt år i fängelse. En våldtäkt på ett barn räknas i allmänhet som grov våldtäkt vilket innebär 4-10 års fängelse. Ett straff på 6 års fängelse kan alltså beräknas till 6 miljoner kronor- och då är det bara verkställigheten i Kriminalvården.

Detta är alltså relativt höga kostnader i förhållande till det som spenderas för att förebygga sexuella övergrepp. Hjälplinjen PrevenTell vid Karolinska sjukhuset har till exempel haft en årlig budget på 2,5 miljoner kronor, alltså långt mindre än vad Kriminalvårdens kostnader är för att verkställa en enda våldtäktsdom.

 

#SopigStraffskala

Orimligt att sexualbrott mot barn straffas med böter #sopigstraffskala

#Sopigstraffskala på SVT Opinion

 

Debattartikel av ECPATs generalsekreterare på SVT Opinion

I dag kan förövare dömas till böter för en rad sexualbrott mot barn i Sverige. Det är en oacceptabel situation som försvårar polisens arbete, kränker de barn som exploateras och gör vården svårtillgänglig för förövarna.

 

FN:s barnrättskommitté har vid flera tillfällen riktat kritik mot att Sverige har kvar böter i straffskalan för sexualbrott mot barn. Sverige måste ta kritiken på allvar och åtgärda detta missförhållande.

 

I dag finns böter i straffskalan för flera sexualbrott mot barn, bland annat köp av sexuell handling av barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, kontakt med barn i sexuellt syfte och ringa barnpornografibrott.

 

Det är en orimlig rättsordning med flera konsekvenser, varav tre är särskilt allvarliga:

  1. Med böter i straffskalan får inte brottet den prioritet, och polisen därmed inte de resurser, som behövs för att effektivt utreda dessa sexualbrott. Tar man bort böter betyder det ökade polisresurser, och därmed fler uppklarade brott och fler identifierade barn som kan räddas ur pågående övergreppssituationer.
  2. Det betyder i sin tur också fler identifierade förövare. Vård av förövare är en viktig insats i det förebyggande arbetet. Med böter i straffskalan är risken stor att förövaren aldrig erbjuds möjlighet till vård.
  3. Böter som påföljd motsvarar inte brottets allvar. Barnet som exploateras får inte ett erkännande av den oerhörda kränkning som ett sexualbrott innebär.

 

Böter i straffskalan motsvarar heller inte Sveriges åtagande gentemot barnkonventionens tilläggsprotokoll ”Försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi”. FN:s Barnrättskommitté granskar regelbundet hur de länder som undertecknat protokollet lever upp till det.

 

Senast Sverige granskades var 2011, och fick då ta emot skarp kritik av kommittén, som bland annat menade att böter inte är ett proportionerligt straff för sexualbrott mot barn.

 

I januari nästa år är regeringen kallad till Genève för en ny hearing för Sveriges uppfyllelse av hela barnkonventionen, inklusive de två tilläggsprotokoll som Sverige ratificerat. Hearingen följs av en ny rapport under början av 2015.

 

Sverige är på många sätt ett föregångsland när det gäller barns rättigheter, men en lagstiftning där vuxna som begår sexualbrott mot barn kan komma undan med böter är inte en lagstiftning med ett barnperspektiv.

 

En rundfrågning som ECPAT Sverige gjort bland riksdagspartier, och som finns att läsa på sopigstraffskala.se, visar att det finns en blocköverskridande enighet i att se över straffskalan för sexuell exploatering av barn.

 

Låt oss i januari kunna skicka politiker till Genève med ett tydligt budskap: Vi tar bort bötesstraff för sexualbrott mot barn.

#SopigStraffskala

Är ett barn värt lika lite som ett tuggummi på gatan? #SOPIGSTRFFSKALA

Joel Kinnaman mot #SOPIGSTRAFFSKALA

Det här är inte på låtsas. Det är inte ovanligt, inte det minsta tyvärr. Det händer hela tiden att människor som begår övergrepp mot barn döms till böter. 

 

Om du spottar ett tuggummi på gatan kan du också dömas till böter och om du struntar i att slänga dina pantburkar i soporna efter en picknick. Om du delar hundratals bilder och några filmer på grova övergrepp på små barn, då kan du också få böter och köpa dig fri för 30.000 kronor, inte erbjudas vård eller hjälp med dina problem, utan du betalar en liten summa för att sedan troligtvis fortsätta samma beteende som tidigare. Handlingar som traumatiserar ett barn. Om du är 14 år och blir våldtagen av vuxna män så kan de också lätt få böter om de bara hävdar att de trodde att du var äldre. Ord står mot ord, och bevisbördan ligger på barnet.

 

Det finns många frågor att ställa sig och mycket att diskutera. Gör det under hashtaggen #sopigstraffskala, för det är precis vad det är. En riktigt sopig straffskla. För hur kan sexuella övergrepp mot barn någonsin leda till böter..?

 

www.sopigstraffskala.se

 

 

 

 

Ambassadörer

Joel Kinnaman blir ny ambassadör för ECPAT Sverige

 


Joel Kinnaman ECPAT

ECPATs generalsekreterare Anders L. Pettersson och Joel Kinnaman, foto: Sandra Birgersdotter

 

Idag kan vi stolt presentera vår nya ambassadör Joel Kinnaman. Skådespelaren från bl.a. Snabba Cash, The Killing, RoboCop och Safe House driver nu kampen mot barnsexhandel som  ambassadör för ECPAT Sverige.

 
Det är inte första gången Joel Kinnaman strider för barns rättigheter; redan för ett par år sedan deltog den internationellt hyllade skådespelaren i en global ECPAT-kampanj mot trafficking av barn. Som skådespelare, inte minst i rollen som kriminalpolis Stephen Holder i Netflix-serien The Killing, har han fått en skrämmande inblick i den kommersiella sexuella exploateringen av barn.

 
– Det finns få saker som är mer fasansfulla än att barn köps och säljs för sexuella ändamål. Jag ska göra det jag kan för att få fler att uppmärksamma problemet och bidra i arbetet för barns rättigheter, säger Joel Kinnaman.

 
Joel Kinnamans första publika tillfälle som ambassadör för ECPAT blir i Visby på lördag, då Visby Golfklubb slår ett slag mot barnsexhandeln genom en heldag till förmån för ECPATs arbete. I december förra året häktades två gärningsmän för något som under vårens polisutredning redan visat sig vara den största barnsexhärvan på Gotland någonsin. Rättegången startade i juni.

 
– Joel blir en stark supporter och ambassadör i kampen mot barnsexhandeln. Han kommer förstärka budskapet att kommersiell sexuell exploatering av barn är ett globalt problem som förekommer överallt – och alltid är ett brott mot barns rättigheter. Jag är därför väldigt glad att Joel vill engagera sig, säger Anders L. Pettersson, generalsekreterare ECPAT Sverige.

 
ECPAT Sverige arbetar med ambassadörer för att med hjälp av dem sätta ljuset på problemet med kommersiell barnsexhandel i olika sammanhang och målgrupper. Samarbetet bygger på att ambassadören själv är aktiv och engagerad i frågor som rör barns rättigheter och delar ECPATS kärnvärderingar om allas lika värde och mångfald. Ambassadören utbildas av ECPAT för att få ökad kunskap och förstår olika aspekter och konsekvenser av den globala barnsexhandeln.

 

 

Barnpornografi

Gör rättsväsendet tillräckligt för att säkerställa att övergreppsmaterial på barn inte sprids?

 

 

Det redan omtalade Högsbymålet, där en 21-årig förskolepraktikant står åtalad för ett stort antal sexuella övergrepp mot barn, blev i veckan än mer omtalat när Rikskriminalpolisen anmälde domaren i målet för barnpornografibrott. Upprörda röster höjdes och riksåklagaren beslutade skyndsamt att inte inleda någon förundersökning.

I och med det beslutet skulle man kanske kunna dra slutsatsen att saken är utredd, att anmälan var felaktig och helt enkelt nöja sig där. Men frågan om rättsväsendets ansvar för att hantera övergreppsmaterial på barn på ett säkert sätt, med minimal risk för spridning, är mer omfattande än så och förtjänar en grundlig utredning.

 

Varje år hanterar tingsrätterna runt om i landet ett hundratal mål som rör så kallad barnpornografi. Mål där personer åtalas för att ha innehaft, spridit eller producerat bilder och filmer som visar sexuella övergrepp på barn. Med dagens teknik, de snabba och lättillgängliga möjligheterna att dela bilder och filmer och det gränslösa utrymmet för att lagra dem kan det röra sig om tusentals – i vissa fall miljontals – bilder och filmer. På varje bild ett barn.

 

Den domstol som ska pröva om brott har begåtts måste naturligtvis granska bevisen. I de här målen utgörs bevismaterialet av dessa bilder och filmer – skildringar av sexuella övergrepp och våldtäkter. Till skillnad från en plastpåse som innehåller spår av narkotika eller en samling kvitton är det här ett bevismaterial som om det läcker, kopieras och sprids, ger upphov till nya kränkningar av barnen  på bilderna.

 

Det är därför naturligt att granskningen av den här typen av bevis sker enligt särskilda rutiner. Vanligtvis görs det genom att en polis med specialkunskap på området, som granskat hela beslaget, väljer ut ett representativt underlag och visar upp det materialet för rätten. Materialet förvaras av säkerhetsskäl hos Rikskriminalpolisen där ett fåtal personer har tillgång till det. Rutinen har också varit sådan att inga kopior överlämnas till domstolen – allt för att minska risken för spridning av dessa bilder och filmer.

 

När Kalmar tingsrätt skulle granska bilder och filmer som den 21-årige förskolepraktikanten tagit med sin mobiltelefon under övergreppen valde man att frångå dessa rutiner. Domaren i målet tog beslutet att tingsrättens kamera skulle dokumentera de bilder och filmer som förevisades av polisen under rättegången. Därigenom skapades en kopia av bilder och filmer som föreställer barn i åldrarna 2-6 år som utsätts för sexuella övergrepp.

 

Rikskriminalpolisen valde då att anmäla domstolen för att pröva om det kunde vara en brottslig handling att kopiera och lagra materialet på tingsrätten.

 

En upprörd debatt utbröt.

 

Vice riksåklagaren meddelade under onsdagen att man har beslutat att inte inleda en förundersökning i ärendet. Vilket betyder att man inte anser att domstolen gjorde sig skyldig till ett barnpornografibrott när man valde att kopiera materialet i det här fallet.
Men även handlingar som inte är brottsliga kan behöva ifrågasättas eller rentav kritiseras.

 

Vi ska så klart gå långt i rättssäkerhetens namn. Sträva efter att alla tilltalade ska få en rättvis prövning. Att domstolen har möjlighet att granska bevisningen till fullo.

 

Men vi har också ett ansvar mot de barn som redan drabbats hårt – att se till att inte materialet sprids igen – att inte fördjupa och förvärra det brott de utsatts för.

 

Därför måste rättsväsendet ta sitt ansvar och se till att hanteringen av det här materialet sker på ett så säkert sätt som möjligt.

 

Därför bör dessa frågor övervägas – är det verkligen ett väl avvägt beslut att göra kopior på det här materialet? Att spara materialet på en server med lägre säkerhet, som skulle kunna hackas? Att möjliggöra för fler personer att komma åt det här materialet?

 

Var dessa åtgärder nödvändiga med tanke på rättssäkerheten i det här fallet? Eller hade alternativet att polisen kallades in för att visa upp bilderna ytterligare en gång varit en tillfredställande lösning?

 

Svaren på dessa frågor har inte bara betydelse för det nu aktuella fallet. Ändras rutinerna i ärenden som rör barnpornografimål, och fler domare väljer att agera på det här sättet, skulle det kunna innebära att tusentals nya kopior av bilder och filmer föreställande barn som utsätts för sexuella övergrepp skapas och lagras på landets tingsrätter varje år. För varje kopia ökar risken för spridning. Varje bild som sprids är ytterligare ett övergrepp på ett barn.

 

Frågan som ställdes på sin spets i och med anmälan återstår fortfarande att besvara – gör rättsväsendet tillräckligt för att säkerställa att övergreppsmaterial på barn inte sprids? 

 

 

 

 

Almedalen

ECPATs vecka i Almedalen 2014

 

 

Nu har några dagar passerat sedan Almedalsveckan avslutades och det är dags att summera allt som ECPAT ägnade sig åt under några intensiva dagar. Vi har deltagit i Finanskoalitionen mot barnpornografis seminarium om företagsansvar och tillsammans med Swedavia arrangerat ett  seminarium om resebranschens roll i kampen mot barnsexhandeln. Utöver det har vi pressat politiker, inspirerats av barnrättskämpar och satt en hel del personer i vår heta stol. Vi har försökt oss på en sammanfattning av veckan som gått, såhär har det sett ut: 

 

Heta stolen 

I heta stolen satte sig politiker som Mona Sahlin och Morgan Johansson, inflytelserika personer inom barnrätt som Barnombudsmannen och Parul Sharma men också företagare och privatpersoner. Slutsatserna man kan dra av de svar vi fått: NEJ, böter är inte ett rimligt straff för sexualbrott mot barn. Se alla filmer från heta stolen här. 

 

Våra seminarium 

Två mycket lyckade seminarium med inspirerande talare och intressanta och viktiga gäster. Läs mer om vad som sades om nya betalvägar för övergreppsmaterial på nätet här och om resesektorns ansvar i den globala barnsexhandeln här.

Seminarium

 

Seminarium vi besökte 

Vi har också hunnit besöka viktiga och intressanta seminarium – flera av dessa på temat CSR och ECPAT välkomnar utvecklingen där fler och fler företag inser att det sociala ansvarstagandet ingår som en självklar del i verksamheten.  

Vi har också deltagit vid ett seminarium mot barnäktenskap, lyssnat på en intressant panel som diskuterade olika aspekter av ungas utsatthet på internet, där bland annat grooming lyftes som ett växande problem. Dessutom har vi fått höra barnminister Maria Larsson säga att hon har som ambition att Sverige ska underteckna och ratificera Barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll så snart som möjligt!

Maria Larsson II

ECPAT har haft en hektisk, rolig och givande vecka i Visby och ser fram emot Almedalen 2015, då vi hoppas att kampen mot barnsexhandeln står ännu högre upp på agendan!

 

 

Almedalen CSR


Vågar vi se vårt eget ansvar i den globala barnsexhandeln?

 

Swedavia och ECPAT i Almedalen

Bild: ECPATs generalsekreterare Anders Pettersson

 

Det är lätt att peka på andra och ställa höga krav på att de ska ta ansvar; att polisen ska utreda brott inom rimlig tidsram, att politiker ska garantera vård och behandling till förövare och att skolor ska kontrollera belastningsregistret vid nyanställning. Men faktum är att näringslivet tillsammans med allmänheten kan göra en väldigt viktig insats i det förebyggande arbetet mot barnsexhandeln. Men vågar vi det? Om detta handlade vårt seminarium i Almedalen idag. 

 

Häromdagen lyfte vi vikten av ett helhetstänk när det kommer till företags sociala ansvarstagande, och det engagemanget är precis vad det handlar om. Det måste komma från alla håll, men inte minst måste det komma från resesektorn.

 
Hundratusentals människor reser till andra länder varje år, de förväntar sig trygghet på sin resa och de förväntar sig att företaget de reser med tar ansvar och förhindrar brottslighet. Som resenär utgår jag från att mitt resebolag ställer krav för att barns rättigheter inte kränks, att barn inte exploateras sexuellt. Därför är det också avgörande att företagen tar det ansvaret och gör vad de kan för att stoppa turismens mörka baksida.

 

- Många skulle aldrig komma på tanken att utnyttja barn sexuellt på hemmaplan, men gör det när de åker utomlands. Det vi kan göra är att informera om att sexuellt utnyttja barn är lika brottsligt var man än i världen befinner sig och se till att våra samarbetspartners inte ser mellan fingrarna om de konfronteras med detta i sin vardag i t ex hotellreceptionen, säger Kajsa Moström, kommunikationschef på Apollo om deras engagemang och ställningstagande.

 

Apollo är ett av de reseföretag som undertecknad ECPATs uppförandekod, Swedavia är ett annat. De fanns båda på plats under vårt seminarium idag för att berätta om hur de arbetar aktivt mot barnsexhandeln idag, och i framtiden.

 

Barns rätt att inte utnyttjas i sexhandel är en fråga som måste få en plats på vår gemensamma agenda. Om vi ska kunna förändra den cyniska verkligheten vi faktiskt lever i, måste vi också erkänna den.

 

 

Almedalen Heta stolen

ECPATs heta stol i Almedalen – dag 3

 

 

Under heta stolens tredje dag i Almedalen fick vi tag i Mona Sahlin, Barnombudsmannen Fredrik Malmberg, Monna Ridderström, Morgan Johansson och Alice Teodorescu. Håller du med?

 

Mona Sahlin, tidigare partiledare Socialdemokraterna
“Övergrepp mot barn ska vara fängelse.”

 

Fredrik Malmberg, Barnombudsmannen
“Det som är allvarligast med det är att det sänder helt fel signal både till de barn som drabbas, men också till de som utnyttjar barn på det här sättet.”

 

Morgan Johansson, ordförande justitieutskottet

“Det är viktigt att sända en signal, både till förövarna men också till polis och åklagare att detta är allvarlig brottslighet.”

 

Monna Ridderström, riksdagskandidat Kristdemokraterna

“Barnen får leva med det här i resten av sitt liv och det är inte okej.”

 

Alice Teodorescu, borgerlig debattör 
“Jag tror att det är svårt för företagen att ta det ansvaret.”

 

 

Almedalen

Säkerställ barns rättigheter genom att göra barnkonventionen till lag

 

BArnkonventionen

Bildkälla: Nätverket för Barnkonventionen


Den 20 november 1989 antogs FN:s barnkonvention och redan året därpå ratificerades konventionen av Sverige. Barnkonventionens syfte är att säkerställa varje barns rättigheter, och trots att snart 25 år har gått finns det fortfarande stora brister i svensk lagstiftning och myndighetsutövning som gör att Sverige inte kan leva upp till bestämmelserna i Barnkonventionen. För att ge barn en möjlighet att få sin sak prövad när deras rättigheter kränkts finns det nu ett tredje tilläggsprotokoll till Barnkonventionen, som Sverige ännu inte ratificerat.

För att Sverige ska kunna leva upp till de krav som konventionen och protokollet innebär, bör vi göra Barnkonventionen till svensk lag, och ratificera det tredje tilläggsprotokollet. Nu.

 

Sverige har valt att anpassa delar av sin lagstiftning till Barnkonventionen istället för att inkorporera konventionen i sin helhet och ge den status som svensk lag. Det här innebär att Barnkonventionen får en svagare ställning än andra lagar och i praktiken betyder det att man ofta bortser från bestämmelserna i konventionen trots att Sverige förbundit sig att uppfylla dem. När intressen i svensk lag står i konflikt med bestämmelserna i Barnkonventionen väger svensk lag tyngre – på bekostnad av barns rättigheter.

 

I Norge är Barnkonventionen lag sedan 2003

Norge har valt en annan väg och 2003 gjordes Barnkonventionen till norsk lag, den har också företräde i en eventuell konflikt med annan norsk lagstiftning. Utredningar som gjordes 2009 visade att inkorporeringen av Barnkonventionen i lagstiftningen stärkt barns rättigheter i Norge, vilket också var målet med inkorporeringen.

 

Det tredje tilläggsprotokollet

Enligt Barnkonventionen ska varje medlemsstat göra det möjligt för ett barn att vända sig till en instans för att få sin sak prövad när deras rättigheter kränkts, men i praktiken så saknas ofta sådana instanser, och i de fall de finns är de inte särskilt tillgängliga för barn. Det tredje tilläggsprotokollet är ett komplement till Barnkonventionen för att säkerställa att alla barn ska kunna hävda och utkräva sin individuella rätt – och som sista utväg få sin sak prövad av FN:s Barnrättskommitté. Protokollet sätter press på enskilda stater att uppfylla sina skyldigheter att faktiskt hantera brott som strider mot Barnkonventionen och på så sätt skyddas barns rättigheter ytterligare.

 

I april i år trädde det tredje tilläggsprotokollet i kraft, efter att 11 länder ratificerat detSverige var dock inte ett av dessa länder. Idag finns det ingen instans i Sverige med ett övergripande mandat som täcker in alla rättigheter i Barnkonventionen, dit barn själv kan vända sig om deras rättigheter blivit kränkta.

 

När är det tredje tilläggsprotokollet viktigt i Sverige?

Nätverket för barnkonventionen har listat några av de situationer där barns rättigheter kränks i Sverige utan att de har möjlighet till upprättelse, situationer där tredje tilläggsprotokollet skulle göra skillnad.

 

När barn frihetsberövas
Ett barn som placeras i arrest eller häkte kan få hårda restriktioner för kontakter med omvärlden, något som i princip kan innebära isolering under 22 av dyg­nets 24 timmar, utan mänsklig kontakt. Restriktionerna kan också innebära att barn inte får ha kontakt med sin familj under lång tid. FN:s specialrapportör mot tortyr anser att, på grund av de allvar­liga mentala skador och lidande isolering kan leda till, att det kan likställas med tortyr, grym, omänsklig och förnedrande behandling, något som är strikt förbjudet enligt art 37 i Barn­konventionen. Barn kan inte själva överklaga beslut om restriktioner, och när ombud överklagar så införs restrik­tionerna i väntan på övre rätts utslag.


Asylsökande barn
Ett annat tydligt exempel där tilläggsprotokollet behövs är när det handlar om barn i migration. Där finns stora brister i samverkan mellan myndigheter vilket ofta gör att Barnkonventionen inte följs.

 
En multihandikappad asylsökande 11-årig flicka, omhändertagen med stöd av LVU. Hon har bott i Sverige i 4 år, varav 3 år i familjehem. Flickan blir utvisad tillsammans med sin mamma och sina syskon (också omhändertagna med stöd av LVU). Flickan inväntar datum för operation och får smärtstillande var fjärde timme fram till operationen. Dessa omständigheter tar Migrationsverket ingen hänsyn till. De överväger att förbereda barnens hemresa trots moderns olämplighet och trots flickans fysiska tillstånd. Barnen har inget ombud som för deras talan och bevakar deras rättigheter.

 

Vad bör Sverige göra?

I första hand måste vi sträva efter att göra det möjligt för varje barn att kunna överklaga beslut och få upprättelse för kränkningar som skett här i Sverige. Om det inte lyckas är möjligheten att vända sig till FN:s barnrättskommitté ett viktigt komplement. Sverige var en av de första staterna som antog Barnkonventionen, också första och andra tilläggsprotokollet, men än så länge har Sverige inte visat några indikationer på att ratificera även det tredje tilläggsprotokollet. Vi vill därför än en gång uppmana regeringen att visa att internationella överenskommelser tas på allvar i Sverige genom att ratificera protokollet, och säkerställa att alla barns rättigheter tillgodoses fullt ut.

 

I år firar Barnkonventionen 25 år, men Sverige har inte anledning att fira förrän det att vi kan vara en fullgod förebild i kampen för barns rättigheter. Gör Barnkonventionen till svensk lag och tillträd Barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll omedelbart.

 

FAKTA
Länder som ratificerat det tredje tilläggsprotokollet är Albanien, Belgien, Bolivia, Costa Rica, Gabon, Montenegro, Portugal, Slovakien, Spanien, Thaniland och Tyskland.

Barnkonventionen i Almedalen
Missa inte UNICEF Sveriges och Nätverket för Barnkonventionens seminarium i Almedalen i eftermiddag om 25-årsjubileet, tilläggsprotokollet och vad vi måste göra för att säkerställa barns rättigheter framöver.

 

 

Almedalen Heta stolen

ECPATs heta stol i Almedalen – dag 2

 

 

Igår i Almedalen fick vi chansen att ställa frågor om barnsexhandel till debattören och chefredaktören Helle Klein, människorättsjuristen Parul Sharma, Mats Essemyr från Visby och författaren och journalisten Caroline Engvall. Såhär lät det:

 

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete 
“Det är helt förkastligt tycker jag!”

 

Mats Essemyr, utredare på TCO från Visby 
“Jag tycker INTE att böter ska vara med i straffskalan”

 

Parul Sharma, människorättsjurist
“Företag kan anta en uppförandekod och ta ställning mot barnsexhandel”

 

Caroline Engvall, journalist och författare 
“Fredrik Reinfeldt nämnde i sitt jultal förra året att det skulle bli en skärpning, så nu är det upp till bevis”

 

 

Almedalen CSR

CSR som förhindrar rubriker som ”1304 barnporrbilder i arbetsplatsdatorn”

 

CSR 2.0 ECPAT SVERIGE

Att företag arbetar med CSR är i sig ingenting nytt, men att på riktigt ta ansvar i sitt arbete och göra mer än att bidra ekonomiskt, är något som växer bland företag, till vår och många andras glädje.

 

I Almedalen är Corporate Social Responsibility, företags samhällsansvar, ett hett ämne. ECPAT deltar i två seminarium i frågan, We Effect, Anagram och LO-TCO är bara några som också tar upp frågan om CSR, med ett fokus på faktiska åtgärder företag kan vidta för att bidra till en bättre värld.

 

ECPAT har idag ett nära samarbete med flera företag och branscher som direkt kan påverka situationen med barnsexhandel idag. Det handlar om Finanskoalitionen mot barnpornografi som stoppar transaktioner för övergreppsmaterial och på så sätt hjälper Rikskriminalpolisen i utredningar, om resebranschen som kan utbilda personal och resenärer på resmål för att öka benägenheten att anmäla misstänkta fall av barnsexturism och det handlar om internetoperatörer som hjälper Rikskriminalpolisen att blockera sidor med barnpornografiskt innehåll. Ett av våra tydligaste exempel på hur riktigt bra CSR kan fungera är vårt samarbete med telekombranschen och Telenor.

 

Telenor engagerar sig i många led. Dels är de huvudsponsorer till ECPAT Sverige, deras årliga bidrag hjälper till att finansiera vårt fortsatta arbete mot barnsexhandeln. De arbetar också mycket med informationsspridning och de har bildat ett eget ECPAT Team som arbetar med detta internt. De har implementerat ECPATs arbetsplatspolicy som innebär att de aktivt förebygger övergrepp mot barn internt, och att de har en beredskap för om övergrepp skulle begås av medarbetare. Framförallt så arbetar de med att utveckla sina nuvarande och kommande produkter för att försvåra att dessa produkter missbrukas för att handla med med barn och övergreppsmaterial.

 

Eftersom en stor del av handeln med barn idag sker via internet, riskeras olika produkter och tjänster att missbrukas i detta avseende. Av den anledningen är det mycket viktigt att Telenor tar ett helhetsansvar också för de produkter de själva erbjuder. I maj blev ECPATs och Telenors samarbete utsett till Årets Företagssamarbete av branschorganisationen FRII, och deras motivering beskriver vikten av CSR väldigt bra:

 

ECPAT Telenor Årets Företagssamarbete CSR
Det här är CSR på riktigt. Kopplingen mellan företagets och organisationens kärnverksamhet visar vägen och inspirerar såväl internt som externt. Ett särskilt team har bildats för att se till att samarbetet genomsyrar all verksamhet hos företaget och externt har flera företag inom andra branscher valt att ta efter. Organisationen bidrar med värdefull expertis som gör att företagets tjänster och produkter inte missbrukas. När många andra företagssamarbeten går ut på att sälja mer, syftar detta till raka motsatsen. Här är det blockering som är vägen till framgång. För sitt samarbete i syfte att blockera barnpornografi på nätet går priset som Årets Företagssamarbete 2013 till ECPAT Sverige och Telenor Sverige.

 

Fler aktörer i näringslivet måste ta liknande helhetsgrepp som Telenor; inse sin roll i samhället idag och ta ansvar där de kan. När vi alla är villiga att bidra kan vi med kraft förhindra att barn blir utsatta för övergrepp, innan de begås.

 

För att kunna bidra i kampen mot barnsexhandeln behöver företag dock inte ingå i någon av ovan nämnda branscher. De allra flesta av oss har någon gång stött på rubriker som ”1304 barnporrbilder i arbetsplatsdatorn” eller ”Företagare hade 449 porrbilder på barn”, tjänstedatorer blir i händerna på en konsument av övergreppsmaterial ett brottsredskap. I andra fall kan datorn användas för att kontakta barn i sexuella syften på nätet, många av dessa personer har visat sig vara kontaktbara dygnet runt, även under arbetstid. Samma slags problematik gäller vid tjänsteresor. För vissa resenärer luckras de normala värderingarna upp under resan och någon kanske tillåter sig att besöka barer där minderåriga exploateras sexuellt. De flesta förövarna är ”vanliga” personer utan pedofil läggning och de kan finnas på precis vilket företag som helst.

 

För tillfällen som dessa bör ett företag ha en beredskap, och det kan man få genom kunskap och ECPATs arbetsplatspolicy. När man läser det såhär, känns det då inte ganska självklart att en arbetsgivare tar det ansvar de kan i dessa frågor, precis som de gör i andra?

Välkommen CSR 2.0.

 

 

Almedalen Heta stolen

ECPATs heta stol i Almedalen – dag 1

 

 

Igår anlände ECPAT till Almedalen och mycket hände under dagen. Vi kunde höra vår generalsekreterare Anders Pettersson i P4 Extra där han och Lotta Bromé pratade om fallet i Högsby, om vad som egentligen ska till för att vi ska kunna upptäcka när något inte står rätt till innan övergrepp begås. Finanskoalitionen mot barnpornografi hade dessutom ett seminarium igår eftermiddag om vad företag kan göra för att stoppa barnsexhandeln, som gästades av flera intressanta personer från näringslivet och rikskriminalpolisen.

 

Precis som utlovat hade vi också med oss en het stol för att se vilka som vågar svara på våra frågor, såhär lät det igår:

 

Lena Hök, hållbarhetschef på Skandia
Hur jobbar Skandia mot barnsexhandel? Och vad bör andra företag göra?  

 

Stefan Svanström, Kristdemokraterna
Är det rimligt med böter i straffskalan för sexualbrott mot barn? 

 

Magnus Lagercrantz, CGI 
Vad kan företag göra för att motverka barnsexhandel? 

 

 

Visit Us On FacebookVisit Us On TwitterVisit Us On Youtube